Behandling av sjukdomen
Behandlingen består huvudsakligen av cytostatika. Cytostatika är läkemedel som hämmar cellers delning. Mest känsliga är celler som delar sig snabbt, vilket tumörceller gör. Olika behandlingsmodeller tillämpas beroende på patientens ålder och om patienten har andra sjukdomar, som kan påverka behandlingsvalet.

Yngre patienter
• Kemoterapi
Yngre patienter erbjuds som regel inledningsvis en intensiv cytostatikabehandling, som består av en serie med 2-3 cytostatikakurer. Dessa kurer har till syfte att dämpa sjukdomsaktiviteten så mycket som möjligt.

• Stamcellsskörd
Efter de inledande cytostatikakurerna ges ännu en stor cytostatikados och några dar därefter inleds behandling med en tillväxtfaktor, som ska stimulera stamcellerna att komma ut i blodbanan från benmärgen. En dryg vecka efter cytostatikadosen "skördar" man stamcellerna. Patientens blod får rinna igenom en apparat, som sorterar ut den cellfraktion, som innehåller stamceller. Det tar några timmar under 1-3 dagar. Sen sparas cellerna i påsar i en specialfrys med mycket låg temperatur.

• Vad är stamceller?
Blodstamceller är de moderceller i benmärgen, som ger upphov till alla blodceller - röda blodkroppar, vita blodkroppar inkl. plasmaceller, blodplättar (trombocyter). Blodstamcellerna finns normalt bara i benmärgen, men med behandling kan de tvingas ut i blodbanan, så att de är lätta att skörda.

• Högdosbehandling med stamcellsstöd och stamcellstransplantation)
Den avslutande behandlingen inleds med en mycket kraftig dos cytostatika. Det innebär en betydligt bättre effekt på sjukdomen, och man hoppas få bort eller i varje fall kraftigt reducera antalet tumörceller. Den innebär tyvärr också att man trycker ned de normala blodcellerna. För att motverka detta får patienten tillbaka de stamceller som tidigare skördats genom en infusion. Efter ca 10-14 dagar hämtar sig benmärgen, men innan dess är patientens immunförsvar kraftigt nedsatt. Patienten måste vårdas isolerat under denna period. Ofta tillstöter infektioner som då behandlas med antibiotika. Blod- och trombocyttransfusioner måste ofta ges.

Principen för högdosbehandling med stamcellsstöd.

• Underhållsbehandling
Det har tidigare inte varit praxis att ge underhållsbehandling efter högdosbehandling. Flera studier har gjorts med olika läkemedel men dessa har inte givit entydiga resultat. Dagens praxis i Norden är därför att det inte är standard att ge underhållsbehandling till patienter som erhållit högdos kemoterapi med stamcellsstöd.

• Stamcellstransplantation med donatorceller
Försök har gjorts att behandla myelom med transplantation av stamceller (eller benmärg) från en frisk donator (vanligtvis ett syskon). Vid sådan transplantation måste man först slå ut såväl patientens sjuka benmärg som den friska märgen med stora doser cytostatika och ev. strålbehandling och sedan tillföra som ersättning friska stamceller från donatorn till patienten. Denna typ av behandling medför dock mycket biverkningar och risk för komplikationer hos patienten. Metoden kan därför endast komma i fråga i speciella situationer och på specialkliniker.. På senare år har man i stället prövat en ny typ av stamcellstransplantation, en s.k. "mini-transplantation". En sådan görs efter en högdosbehandling (autolog transplantation) där man eliminerat så mycket som möjligt av myelomcellerna. Tanken är att donatorns immunsystem slutgiltigt ska utrota alla myelomceller hos patienten. Mini-transplantationen innebär också en hel del risker, eftersom donatorns celler kan reagera mot patientens organ och ge s.k. GVHD (Graft Versus Host Disease). Metoden är fortfarande på försöksstadiet.

Äldre patienter
• Cellgiftsbehandling
Den intensiva behandlingen ger ofta för många allvarliga biverkningar hos äldre patienter varför dessa oftast behandlas med cellgift i tablettform. Behandlingen har ändrat sig på senare tid eftersom flera nya läkemedel har visat sig effektiva. Den mest använda behandlingen är kombinationen av alkeran (Melfalan) (M), prednisolon (P) och thalidomid (T). De två första läkemedlen (MP) ges i fyra dagar, och fyradagarskuren upprepas med 5-6 veckors mellanrum tills sjukdomen stabiliserat sig. Thalidomid ges dagligen utan paus så länge fyradagarskurerna ges, ofta i 6 månader eller längre. Thalidomid kan ersättas av Velcade, som ges som injektion 1-2 gånger per vecka. Den tredje möjligheten är att ge enbart MP. Detta är särskilt angeläget om man vill undvika de biverkningar som thalidomid och Velcade ger. Gemensamt för alla behandlingarna är att man gör uppehåll då sjukdomen stabiliserat sig. När sjukdomen åter blir aktiv är det vanligt att man återupptar den behandling som gavs initialt.